På båten
Har spelat kort med Jocke nu, i en timme. Båten gungar som aldrig förr. Lätt att spela kort då! Korten flög överallt så nu har jag fått plocka kort på hela båten. Det är inte klokt vad det gungar. Undrar om man kan kräva pengarna tillbaka? Kaptenen har ju faktiskt hälsat en bekvämlig överfart, men herre min skapare, är det här att kalla bekvämt? All mat som jag inte har ätigt vänder sig i magen. Vem behöver ett nöjesfält när man har Gotlandsbåten? Jocke satt precis helt vanligt i soffan och föll omkull rakt in i andra änden av soffan, så man kan lugnt säga att här svänger det.
Tänk att bli utskrattad rakt upp i ansiktet av helt främmande personer när du är helt ensam och antagligen redan känner dig lite utstött. Det är inte en händelse som direkt skulle stärka ens självförtroende. Jag har gjort det. Jag har skrattat en främmande människa rakt upp i nyllet. Så taskigt men jag kunde verkligen inte stå emot denna bubbliga känsla i kroppen som trängde på och bara behövde komma ut. Precis när båten ska lägga till i hamnen så börjar folk samlas vid utgångarna och ställa upp sig i en hög så nära dörren som möjligt. Jag är fullt koncentrerad på att titta ut genom fönstret så jag märker inte tanten som går och ställer sig ganska så jätte nära oss. Jag märker heller inte att Jocke lutar sig närmare och närmare, men jag hör när han viskar i mitt öra. "Linn, tror du att hon är med barn?"
Jag vänder mig om och ser på tanten som se ut som en stor avlång gurka, och jag kan inte hålla mig. Jag brister ut i gapskratt rakt mot tanten. Jag kunde verkligen inte sluta och den stackars tanten tittar på mig helt förstörd. När jag lyckats lugna ner mig något så säger jag till Jocke att så nog inte är fallet eftersom tanten är minst hundra år. Då lutar sig Jocke över och säger:
" nämen, hon kanske ska bli mormor!"
