Linn Swartz

Har ni lagt märke till att när man är ute och äter på restaurang och man sitter där och hugger in på sin stora saftiga blodiga biffstek så har senorna i köttet en enorm tendens att sätta sig och fastna i de minsta och mest oåtkomliga gluggar mellan de tätaste tänder. Nästan av ren reflex så sträcker man sig efter den lilla burken som så gott som alltid står på varje restaurangbord fylld med, vad man för stunden tror, härliga fantastiska tandpetare vars uppgift är att rädda matgästerna från deras fruktansvärda plågande elände. Okej att vissa tandpetare är lyxiga och smaksatta med en form av mint för att försöka förgylla det frenetiska pillandet i munnen. Men tänk efter. Oftast är dessa små träflisor inplastade i portionsförpackningar en och en. Miljövänligt? Nej inte direkt. Så mycket som vi människor redan har förstört vår planet och förorenat den tidigare så friska luften. Är då portionsförpackningar på tusentals små millimeter tjocka träpinnar en lösning eller ett steg i helt fel riktning för att rädda vår miljö? Enligt min mening, och vad jag innerligt hoppas är fler personers åsikt, så är det helt fel. Plasten görs i stora fabriker som ur skorstenarna släpper ut miljöfarliga ämnen rakt ut i luften och spolar ut resterande rakt ut i naturen där det tar död på växtligheten och djurlivet samt sprids via bland annat grundvattnet till andra platser långt från fabrikens egentliga plats. Till vilken nytta? Inplastade tandpetare. Patetiskt.

En annan viktig faktor i detta är: var kommer egentligen träet ifrån som man tillverkar dessa tandpetare av? Mina aningar är att träet till dessa tandpetare ursprungligen kommer från de redan så överskördade regnskogarna. Tänk på aporna. Aporna som i generationer har levt i harmoni med naturen långt där uppe i trädkronorna. Eller sengångarna som så osmidigt sakta har förflyttat sig från gren till gren. Tycker ni att detta är rätt, att vi människan ska ta oss den makten att brutalt förstöra deras hem och värld. Tvinga dom att transportera sig nere på marken i den smutsiga meterhöga leran för att leta efter det sista stycke mat som finns kvar för dem att äta. Till vilken nytta? Att vi ska peta kreatur ur tänderna.

 Kreaturen förresten, vad ger vi dem för möjligheter i vårat industriella samhälle där städerna bara växer och växer, medan djurtransporterna krymper. Transporter? Vad hände med den gröna hagen, de fria instängslade meterna att springa runt på? Vad hände med ängarna utan staket där djuren levde fritt? Vad hände med Bambis mamma? Va det någon som använde regnskogens överkördade träflisor för att peta hennes senor ur tänderna? Är det rätt att människan tar sig den makten att skörda skog och natur för att bygga samhällen? Är det rätt av människan att tränga in djuren som fortfarande lever i det fria på mindre och mindre områden? Och är det rätt av människan att ta sig den makten att sätta andra levande varelser i bur, föda upp dem under plågande förhållanden, för att slaktas och läggas i frysen? Vem har gett oss den makten och hur skulle det vara om allt vändes om. Tänk om vi var dem som satt i buren. Tänk om det var vi som satt hopträngda på en liten pinne utan plats till rörelse, satta där för att producera barn som vi aldrig skulle få möta för barnen rullade sekunden de kommit ut vidare genom ett rör och hamnade i en pappkartong som sedan djuren gick och handlade utan en tanke på människans lidande där i burarna. Sedan lagade dom barnomelett med grillkrydda på. Tycker du som läsare att det låter brutalt? Här är en liten övning. Stäng in dig själv i ett litet utrymme, gärna ett mörkt, sedan kan du sitta eller stå där beroende på plats. Hur länge står du ut? Inte speciellt länge skulle jag tro. I det där lilla utrymmet finns det inget att sysselsätta sig med, inget direkt utrymme för positionsbyte, och bara ett hårt kallt underlag. Låter det roligt? Bekvämt? Något att se fram emot och längta efter? Nej. Bara plågsamt, tråkigt och hemskt. Tänk då på att det är många djurs vardag att ständigt befinna sig i detta trista utrymme. Varför? Jo för att du ska kunna sitta där på restaurangen, glupska i dig deras tillagade kvarlevor och sedan ta dig den där inplastade tandpetaren och peta loss det som inte riktigt kände för en transport ner till din mage.