Pågatåget.
Ibland är folk så totalt korkade, som t ex idag när jag åkte tåg till Helsingborg från Malmö. På grund av tidsbrist till avgång så gick jag på i första vagnen. Den var helt smockad. Det satt människor och vräkte sig på varenda liten lila plats som existerade, och det stod en massa folk och trängdes i mitt gången. Det var som om de patetiska människorna på sina lila små säten tittade på en och med blicken berättade sin överlägsenhet. - Ja jag har en plats, och jag sitter här och håller hårt i min fula handväska, och egentligen är jag inte så intelligent. Jag kommer säkerligen att fråga biljettkontrollanten sekunden hon går förbi i fall detta tåg verkligen stannar i Helsingborg. Trots att personalen inne på skånetrafiken tydligt pekat ut det för mig, och trots att det stod på monitorn på perrongen och både fram och bak på själva tåget. Plus att kontrollanten tydligt i högtalarna sa "tåg mot Helsingborg" precis innan tåget sakta började rulla ut från stationen. Men jag är så osäker på världen och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till om jag skulle råka hamna lite fel. Så jag kommer fråga. Sen kommer jag att visa min biljett som jag med nöd och näppe lyckats klura ut hur man trycker med rabattkortet. Det gäller ju att spara några kronor. Men jag har en plats. Jag sitter och trängs och svettas tillsammans med alla andra som också sitter här. Men jag har en plats. Och det har inte du.
Jag suckar åt dessa patetiska människor och tränger mig vidare genom tågvagnen. Runt toaletten är det lite glesare, men fortfarande ganska fullt. Och det stinker. "Urk" undrar hur många som pinkat utanför ringen idag. Lukten ger mig obehagliga rysningar och jag går vidare. Öppnar dörren till nästa vagn och "voila" tomt. Det sitter två personer i hela vagnen. Jag går förbi dom och ler, dom ler tillbaka. Jag vet att dom vet och dom vet det samma om mig. Till denhär vagnen kommer dom som vet, dom som vågar.
Jag slår mig ner på ett säte och slänger upp benen på ett annat. Sen skrattar jag och tänker: jaha så du har en plats, men jag, jag har två.
Precis!
så jäkla sant
