Foderbilen in my heart!!!
dingdong, låter det från dörren och jag förfryser i chocktillstånd, jag väntar faktiskt inget besök! Men på lätta tår smyger jag mig fram till dörren och öppnar dörrtitten i slovmotion så det inte ska höras ut. dörrtitthålet föresten som är typ det enda i min lägenhet som jag faktiskt når upp till.. jaja i alla fall, jag kollar ut och upptäcker att det är ingen där. UNGJÄVLAR! är första tanken som går genom mitt huvud, men den tanken röstas snart ner av en ny tanke att alla ungjävlarna är i skolan. och är dom inte i skolan så är dom hemma och är sjuka och då kan dom inte komma och ringa på min dörr. Så då kommer nästa tanke, vem fan ringde på min dörr?? med ett olöst mysterium går jag tillbaka till sängen och fortsätter titta på nyheterna, snart är ringandet på dörren förträngt ur mitt medvetande för en stund. men sen från ingenstans kommer jag på det. Jag hoppar upp ur sängen och springer fram till dörren, sliter upp den och mycket riktigt där står det. mitt paket från foderbilen med ett innehåll av femtonkilo hundmat. Wohoo. Tänk så nice att när man är utan bil så kan man få tunga saker som är väldigt otympliga att ta på bussen eller bära över axeln, hemkörda till dörren. underbart :D
