2010-10-23 klockan 13.05
Jag kom precis in i huset igen efter att ha varit ute och tränat med kira. Och en sak slog mig. Jag tycker att det är så sjukt roligt och kira tycker att det är typ det bästa som finns (efter att äta all sorts mat som hon inte får äta) Egentligen viste jag redan att jag älskar att träna hund men idag blev jag återupplyst och funderar över hur jag har kunnat låta det gå så lång tid med så fattig träning som jag givigt kira nu under två månaders tid. Vad har jag tänkt på egentligen? För så som vi tränade idag jag och min lilla hund (som för övrigt är duktigast i världen i sin mattes ögon) det är så man tränar, det är så det ska gå till och så det ska se ut men framförallt är det så det ska kännas. Jag älskar ju att hålla på med det här och äntligen idag kom den känslan tillbaka. Känslan av glädje mellan mig och hunden och det är precis så det ska vara.
