Linn Swartz

Sitter här vid min mors köksbord och dricker kaffe ur en likadan kopp som jag själv en dag ska köpa på maxi fast i en annan färg. Denna är vit och jag tänkte köpa bruna. Det har börjat kurra regält i magen nu så blir nog snart att plocka fram osten ur kylskåpet och tillreda mig en liten macka att mumsa på. Innan jag åkte hit igår så skrapade sanna och jag ihop massor av mynt så jag skulle kunna betala tågbiljetten hit och sen tillbaka idag,vi trodde att det kostade tjugofem kronor enkel resa och tillslut så hittade vi femtioenkronor och vi trodde jag var räddad, sen fick jag två kronor till av sanna för det kunde ju hända att biljetten kostade tjugosex, så med femtiotvå enkronor på fickan gav jag mig iväg på min långa vandring mot vallåkra tågstation med min trogne följeslagare kira vid min sida. Det tog en timme att gå till stationen och det kändes som att vi aldrig kom fram, men uppenbarligen så gjorde vi ju det tillslut. så jag gick fram till biljettautomaten och tryckte in min slutdestination och fick en chock. resan kostade inte tjugofem, den kostade inte tjugosex heller. den kostade hela tjugonio f#ck#ng spänn, så jag fick stå där och lägga in tjugonioenkronor efter varandra och samtidigt fundera på hur sa#an jag skulle lyckas ta mig hem för nu är det alldeles för lite mynt i min börs. och allvarligt jag orkar inte gå till vallåkra det är ju svinlångt flera mil för att vara exakt och allt som fattas för min lyxiga pågatågsresa ska få äga rum är några futtiga enkronor..