Linn Swartz

Jag skriver alltså finns jag, eller? Nej faktum är att det ä inte så det är, jag skriver alltså känner jag? nja men nästan. jag skriver för att bearbeta min känslor, ja det är så det är. jag har så mycket i mig som måste få komma ut. det måste bearbetas, behandlas göras någonting av, på något sätt måste känslorna ut ur kroppen. Mitt huvud är så proppfullt av tankar exakt hela tiden och aldrig bara en tanke i taget utan säkerligen minst fyra stycken som delar på utrymmet, och har jag tur så håller det sig på den nivån av fyra tankar. det är okej, dom kan jag kontrolera. men när hjärnan börjar snurra på högvarv då fungerar det inte längre, något måste ut något måste ge plats åt något annat, något måste fokuceras på och det är då jag skriver. Jag skriver inte bara i bloggen, utan jag skriver på vad som nu råkar finnas tillgängligt. jag brukar nästan alltid ha en liten dagbok med mig i väskan, den skrivs i. hittar jag ett kollegieblock så skriver jag i det. ibland får ett gammalt kvitto duga. Jag skriver väldigt mycket brev till väldigt många olika personer, jag mailar folk och ibland skriver jag bara i huvudet, dvs det dokumenteras inte materiellt, utan stannar fortfarande kvar där uppe i knoppen. Jag skriver heller inte alltid om det jag tänker på utan jag börjar skriva om helt andra saker för då fokucerar jag på dom och då försvinner även den andra tanken. den som jag inte skrev, den som inte ska dokumenteras. Jag skriver, för när jag skriver då mår jag bra. och när jag mår bra är jag glad, när jag är glad så tycker jag om mig själv. Och när man tycker om sig själv kan man börja ta tag i världen :D