Linn Swartz

Nu är min lilla Kira iväglämnad till sin blivande dagmatte. Det kändes helskumt att lämna henne där och bara gå. min lilla plutta. men men nu sitter jg på biblioteket i ett försök tt roa mig själv fram till halv fyra när jag sk hämta henne igen.. jag har ju datorn bokad en timme, men sen då?? då måste jag kanske sätta mig ner och läsa en bok eller något. Grejen är den tt jag gillar att vara på biblioteket. det är en härlig stämning här som lugnar min kropp. Jag kommer ihåg förra gången jag bodde i Helsingborg då var jag här så gott som hela tiden och gjorde ingentin. satt i en soffa lite, kolla bland tidningarna, läste en bok. tog en kopp kaffe, utforskade lokalerna, pluggade, skrev osv. jag trivdes verkligen. och nu är jag som sagt tillbaka så kanske kommer även biblioteksvanan att smyga sig på.. Vi får se vi får se, har ju ett jobb och en hund att sköta också. men någon gång ibland ska jag nog lyckas smyga mig hit och vara här lite. Tangentbordet är super trögt, så fattas det bokstäver i orden så måste jag faktiskt idg skylla ifrån mig. det är inte mitt fel. men jag tror jag märker när dom faller bort så jag kan sätta dit dom igen..

Okej back to överskriften..
Jag har dagen till ära lånat sannas bil eftersom jag är lat och inte ville gå till tåget med min trötta kroopp i ösregnet. Så jag la in alla sorteringssopor och kira i bakluckan på bilen och kör iväg. jag svänger och sorteringen trillar ut. Kira hoppar till men försöker fint sitta kvar där bak där hon ska sitta. Jag svänger igen och igen och igen och lira får nog av allt skräp som glider runder där hon sitter. så hon hoppar fram i baksätet och tränger sig in mellan barnstolarna och jag vekligen ser i backspegeln att hon inte sitter skönt. så jag kallar fram henne så hon får sitta i passagerarsätet istället, och det är där det stora misstaget sker och mardrömmen börjar.. Kira lägger sig ner över växelspaken så att den glider ur och bakom mig har jag en bil i lika hög hastighet som mig själv och jag kommer inte åt den jag ber henne flytta på sig men hon ligger kvar, paniken sprider sig i min kropp och jag börjar skrika, men stackars kira vet ju inte varför jag skriker på henne att hon ska ackta sig jag försöker knuffa bort henne med det enda resultatet att bilen vinglr som om jag körde rattful. men efter mycket kämpande och paaanikskrik så lyckas jag äntligen lägga in bilen i en växel och vi rullar vidare. MEN denna procedur upprepas vid flera tillfällen innan vi är framme vid stan. fast då hade jag tillfälle så som stoppskylltar rödljus osv attb lyfta bort henne och lägga henne på andra hållet. Men envisa kira som ska lyx och h det så sönt som möjligt vände sig ju hela tiden tillbaka... Men men vi kom fram helskinnade. och när jag får pengar ska jag köpa ett bilbälte till min hund det är i alla fall ett som är säkert!