Linn Swartz

Skymningen närmar sig sakta, Solen sjunker stilla ner, Sommarvädret har kommit som en glad överaskning och överallt ligger det människor som myser på filtar. Folk drar sig utåt för våren är härlig, den gör en glad, lyckoruset sprudlar i kropparna och världen känns för de flesta näst intill perfekt. Nu har livslusten och glädjen åter infunnit sig. Och hela jag är bara fylld av en enorm saknad. Var är du? Jag vet var du är, det var jag som placerade dig där. Jag vet att du har det bra, jag vet att du har det bättre, men här hos mig är det tomt. Du finns inte längre här för en lång promenad i skogen. Du finns inte längre här för en mysig kramstund, med massor utav kli på magen. Du kommer inte längre och lägger upp huvudet i min säng med en blick som får mig att smälta. Hela tiden ser jag inom mig hur du med glädjen sprudlande genom kroppen kommer springande mot mig. Jag det bästa som finns i dina ögon. Du och din lycka det bästa i mina. Jag saknar dig hela iden, jag gråter ofta. Du tröstade mig alltid, du fanns alltid där. Jag gråter nu, så var är du? Jag saknar dig!