Linn Swartz

2011-02-20 klockan 09:34

Har varit ute på lång promenad med Kira. En promenad fylld av bus, träning, mys och lite allt möjligt som fanns att hitta på under vägens gång.. Kira uppförde sig exemplariskt hela tiden, från det att vi gick ut genom dörren till det att vi gick in genom den igen så slutade hon inte en sekund att imponera på mig. Idag var hon världens duktigaste, lugnaste och förligaste hund. Hon var glad hela tiden hade full fokus på mig och hon fick mitt hjärta att gå i sju miljoner bitar. Det kommer snart hit en familj för att träffa Kira, se om hon passar sig att bo hos dom. Just nu så ångrar jag mig, just nu så vill jag ha henne kvar. Kira är min bebis, min ögonsten. Men jag vet att det är det bästa för henne att få komma till någon med mer tid för henne. Men mitt inre skriker nej!

En man mitt emot mig på tåget satt mest hela resan och studerade det vackra landskapet utanför tågrutan. Jag satt mest hela resan och funderade över vad han tänkte på, om han tänkte och vad han egentligen såg där utanför fönstret. Varje gång jag försökte se ut så möttes min blick bara av blicken från flickan i rutan. Hon var intressant men skrämmande. Lockande men avvaktande. Och samtidigt bjöd hon in mig i rutan, hon ville ha mig där. Men ville jag dit? Det var därför hon skrämde mig, för att jag kände ilningarna glida genom kroppen och jag kände värmen. Jag tittade ner i golvet för att få bort hennes bild ur mitt huvud och andningen ner till en diskretare nivå. Men någon gång måste jag titta upp och då var hon där kvar i rutan med blicken stirrande rakt in i mig, nästan igenom mig. Jag vände mig om för att se vad hon titta på. Men det var ingen där. Så hon såg mig, hon såg i mig, vad såg hon? Var det de läckande hålen i mina organ hon så blint stirrade på? Var det hon som orsakade dem, eller försökte hon läka det som ingen läkare klarar av? Man kan gråta på fler ställen än i ögonen.

2011-02-19 kl 07:36

Så är det lördag morgon och Linn har tvättstugan, enligt mig så är det den ultimata lediga lördags sysslan så mina lyckokänslor flödar genom kroppen av denna fantastiska full träff som detta faktiskt är. För vad skulle jag göra av mitt liv om det inte fanns tvättstugor att gå till? Egentligen är min största önskan att få en egen liten tvättmaskin i min egen lilla lägenhet. Inte för att det är jobbigt att behöva boka upp sig till tider att få tillträde, och inte för att man sen måste hålla dessa tider till punkt och pricka. Inte för att det ibland sitter andra människor i tvättrummet på min tvätt tid och tycker att vi ska dela på den. Inte för att det ger en större frihet och när plagg är skitiga eller i behov så är det bara att lägga in dom i den lilla maskinen som sköter resten för att skapa ett fräscht plagg. Inte nåra av dessa negativa och frustrerande saker är orsaken till att Linn Swartz vänder sig till den lilla nissen som man önskar sig saker av och lägger sig på knä, kysser hans fötter och vädjar om att få installerat en liten maskin i det lilla badrummet. Orsaken är äckel! Tvättstugan är ofräsch och äcklig och vidrig och där tycker min hyresvärd att jag ska tvätta mina kläder och sen anse dom vara rena. Nej vet du vad, rena är dom inte efter tvätt, dom är fortfarande äckelkänslor framkallande, och varför är dom då det? Jo för att det är sjutusen andra människor som i samma äckliga tvättstuga tvättar sina äckliga kläder. URK! Tvättstugor gives me the Creeps!

10:42

Har efter städande till Helen Sjöholms stämma, bytt ut henne mot barn saga, så lyssnar nu på rövarna i Kamomilla stad. Det är härligt med någon som berättar saker för mig och det gör ju berättaren, han berättar mycket. Och fast jag inte riktigt lyssnar så hör jag rösten och det lugnar mig.

Min nästa proritet står mellan att starta en film och lata mig eller ta på mig löparbyxorna och bege mig ut en liten runda, eftersom solen skiner in genom rutan så tror jag att det lutar åt löprundan. Springa snabbt med musik i öronen och göra sig av med tankarna i huvudet. Borde egentligen städa också men att städa på ställen som endå inte blir rena känns ganska så meningslöst, jag städar och städat och städar och min lägenhet blir ALDRIG ren. Den tröttar ut mig. Jag måste flytta! Eller måla om, då hamnar ju allt äckel bakom den nya färgen, så även om det finns där så är det i alla fall dolt för ögat. Och om jag inte ser det så kanske jag helt enkelt glömmer bort att det finns där..

När jag blir rik så ska jag bygga ett hus där ingen någonsin har bott före mig, huset ska  vara rent, det ska vara fräscht och det ska ha en alldeles egen tvättstuga som främmande människor inte har en chans att äckla ner för den ligger inom gränsen för privat område!

Nu ska jag sluta vara neggativ och vika tvätt, sen blir det löparbyxorna som vann kampen, jag har bestämt mig nu

13:24

Känner mig lat! Rundn jag precis kommit in från blev bara 8200 steg, kan i och för sig räknas som okej, men det är inte det som är grejen, utan att jag blev trött, det var liksom inte som det brukar vara att jaha känslan infinner sig när jag är framme att var det redan klart energin är ju inte slut än.. utan det var snarare så att jag fick kämpa mig fram på vilje kraft för att lyckas ta mig hela vägen hem, så nu känner jag mig lat!

Men det är vår ute idag så rundan har gjort mig harmonisk, naturen är underbart fin. Jag sprang genom jordbrodalen och alltså efter jag ätit nu så måste jag gå tillbaka dit och ta massa bilder för att föreviga det vackra som är där idag i vårsolen. Där satt även människor och grillade korv, det är vår och folk har börjat uppskatta det där som kallas för utomhus, lovely!

2011-02-18 kl 17:55

Ambassadör vilket fint ord egentligen, men beror inte ordets finhet även på vad det representerar? Och om man nu representerar något hur fint är det beror på vad man egentligen representerar. Så hur fint är egentligen ordet ambassadör?

Idag är jag anmäld som kandidat för att agera just som ambassadör, sen huruvida det blir jag eller inte som får företräda och representera det återstår att se. Och vad det egentligen handlar om det är också väldigt intressant att få reda på för det kan ju vara så att det kommer handla om precis vad som helst. Men spännande är det och en lärande resa på några månader som säkerligen kommer lära mig något och förhoppningsvis så lär sig även någon annan sig något av mig. Hur förmedlar man en sund livsstil när man lever varje dag på ett sockerintag långt över medel? Och hur förmedlar man budskapet när varje dag börjar men en bur cola? Kanske är det så att jag faktiskt måste ta tag i mig själv och bli sund. Dagarna får från och med nu inledas med en avokado och avslutas med två.

Och sen är det den där lilla saken som kallas för alkohol, hur stort bör mängden man intar vara egentligen, var går gränsen för vad som är acceptabelt?  Om jag nu vill ta mig en shot  som avslut på dagen innan jag faller i säng på kvällarna, är jag inte sund då? Och vem är det som har bestämt det? Jag ser det som väldigt sunt för jag får ju en god natts sömn och att sova bra anses av samhället vara väldigt viktigt, så det är samhället som tvingar mig att ta till spriten för det är samhället som vill att jag tvunget ska sova. Så med andra ord beskyller jag samhället. Varför ska man dricka sprit för att sova när man kan springa?

2011-02-06 klockan 15:20

Jag avlider och dör, och vet exakt varför man inte ska dricka vin.. till och med kira är snäll och lugn idag, precis som att hon vet om att det är mest synd om mig i hela världen och därför måste hon ta hand om mig. Hon kom tidigare med ett halvtuggat ben och la upp det i sängen bredvid mitt huvud. Ganska så äckligt faktiskt, men det var en mycket nobel handling. Inte som när jag skadade min haka med ett litet fint hack och det första hon gjorde var att hoppa upp och slå till den med nosen.. hon vet att det är allvar denhär gången, hennes matte håller verkligen på att sakta tyna bort i bakfyllans land.

Idag är det tjugo dagar kvar till starten i Tjejvasan äger rum. Idag finns det inte ett spår av vinter utomhus. Det är motsägelsefullt att man tycker att man ska åka skidor när det inte finns någon snö. Det är irriterande att vara ute och känna hur vårblommorna kämpar sig upp ur marken för att kunna komma upp i ljuset och sträcka sina kronor mot solens strålar. Jag vill inte ha posande blommor på marken, jag vill ha ett tjockt lager snö under mina skidor och glida iväg i all den söliga fart jag kommer upp i.

Jag vill, jag vill, jag vill, jag vill, jag vill, jag vill, jag vill, jag vill… men det ingår i livets skola att inse att man inte alltid kan få sin vilja igenom.

Fan helvetes jävla skit!