Linn Swartz

Idag är jag glad! Idag har jag fått lägenhet! En fin tvåa med super bra avstånd till det mesta. När jag flyttar in så ska jag baka kakor i mänger i min stora ugn. Och så ska jag laga lyxiga middagar på min spis med fyra plattor. Vilket riktigt palats jag kommer flytta in i. Och det bästa av allt… Im moving out from the getto!

så var det detdär med rastlösheten... men för helvete! katten äter, kaninen sover och jag ligger med sprattlande ben i min säng.. löpningen alltså. fom nu så lovar jag att börja med löpträningen igen någongång innan semestern är slut.. dethär är ju liksom helsjukt... fast vilken dag innan semestern är slut det återstår att se...

upp och ner ner och upp upp och ner varmt och kallt fint och fult nytt och gammalt skit i allt! idag är första dagen på resten av våra liv :D

jag har ett par shorts på mig dom sitter där nere långt under naveln där jag tycker att byxorna på min kropp ska sitta. men jag funderar skarpt på om det är ett par sånna där upp i armhålan shorts som är så fruktansvärt modärnt idag. men hur vet man säkert vart någonstans det är tänkt att byxorna ska sitta? om nu detta är dra upp så långt du kan byxor så inte tänker jag dra upp dom för det. det klär mig helt enkelt inte, men det hade varit i intressant att veta.. okej hej då!

varför har jag blivit så arg? var kommer all denna ilska ifrån?

alltså om det nu finns nattliga bussar genom staden även på tisdagar så ha för i helvete med det i reseplaneringen!!! här går jag och tror att jag inte kommer hem och så går det egentligen flera bussar i timmen... morrrrr... för alltså nej, jag tänker inte ta båten över till helsingör och fördriva tiden med att gå på strippklubb, det är så verkligen inte jag! lesbisk är inte min identitet jag är en människa också, en helt vanlig person faktiskt! som för tillfället längtar mer efter att få krypa ner under mitt varma gosiga täcke i min stora sköna säng och bara sova. sova tills det blir morgon och ljust och åter igen ofarligt ( nästan) ( mindre risk i alla fall ) att vandra genom staden och slippa åka de här jävla bussarna!

där jag går fram långsamt längst med gatan på väg mot min läkare så ser jag plötsligt en katt längre fram. långsamt, långsamt tar den sig över gatan. där jag går tvåhundrameter från den så ser ju jag att allt inte är okej så jag skyndar mig på för att komma fram till den. En tjej med barnvagn stannar också och vi försöker förstå vad som är fel. vi försöker ge den vatten men den vägrar. sen upptäcker jag ett stort köttsår åvanför ena bakbenet. då var det ingen tvekan längre utan jag ringer till djursjukhusets akutavdelning. dom säger att om jag verkligen är säker på att katten är skadad så kan jag komma in med den. klart jag var säker. Emelie som tjejen med barnvagnen hette bodde inte så långt där ifrån så jag bar hem katten till henne. hon hade både transportbur och bil. lilltjejen i vagnen lämnades hos sin pappa. såret på katten var verkligen helt öppet och det rann ut en seg gul vätska typ som var fast med en stank som inte går att beskriva. detta varet fick jag över allt jag hade på mig. men vad är kläder mot någon annans lidande? emelie körde ensam upp med katten till djursjukhuset, och jag gick stinkande och nerkladdad och alldeles jättesen till min egen doktor. jag förklarade varför jag var sen och varför jag luktade av denna hemska kräkframkallande doft. Emelie hörde av sig efter besöket. dom hade varit tvungna att avlia katten för den hade utöver såret även vatten i lungorna.. men nu slipper den lida i alla fall! tänk om fler människor var som emelie. För fy satan vad arg jag är på alla människor som såg katten men som bara gick förbi. det är en levande varelse för i helvete. och levande varelser dom hjälper man! tack emelie du är en riktigt fin människa!

så då sitter jag här på marken med min cyckel och väntar spännt på starten.. uppe i ottan, eller rättare sagt uppe mitt i natten.. kört bil längst tomma motorvägar anlänt trött till motala, väntar med spänning på att få trampa igenom starten men det är fortfarande fyrtio minuter kvar..

normalt att gå hem igen för att kolla om spisplattan är avstängd och sen när man går igen åter behöva återvända för osäkerheten om man kanske startade den när man kollade på den.. Linn för i helvete skärp dig!

så ligger jag här i min säng och lyssnar på regnet som ettrigt slår mot rutan. fast det har slutat att regna så det ettriga jag hör existerar nog bara i min egen värld. världen som jag skapar av mig själv med inspiration från verkligheten.. om jag hade en sänglampa så skulle jag läsa istället för att ligga här och knappra på telefonen. men dessvärre så existerar inte ännu den sorten av modern teknologi i mitt lilla gryt. fast i min egen värklighet så finns den, så jag ska nog gå dit nu...

pleace give me it and stop make me suffer..

nu har jag mumsigt ( sjukt jävla äkligt kräkframkallande) banangojs i munnen. NÄR ska tandläkaren lära sig att det faktiskt inte är det minsta gott? i vilket fall har jag just blivit nekad av en tredje tandläkare att dra ut min visdomstand. Alla säger att den behöver opereras bort och att det syns hur mycket jag lider av besvären den orsakar, men alla är också för rädda för att ta den.. det har gått tre år sen jag fick första remissen dvs jag är inne på mitt fjärde år av att skickas runt mellan olika tandläkare som alla fegar ur när dom väl sett hur den sitter.. men alltså söv mig, ta mod till er och ta bort den jäkeln.. hur svårt kan det egentligen vara..

hur många laddar upp inför Sitt årliga tandläkarbesök genom att släcka törsten med coca cola? I do! protesten i mig gör också att det första jag måste göra när jag senare blir utsläppt här ifrån( jag sitter i väntrumet nu och väntar med spänning på att höra rösten som kommer ropa upp mitt namn.. ) är att äta något. alltid är det samma sak. Linn du får inte äta på två timmar och Linn skär ner på godiset.. och varje gång blir det raka vägen till affären för att unna mig något litet extra som exempel ett mumsigt litet choköad att trycka rakt in i käften.. jaja.. just call my name already, waiting sucks!