Linn Swartz

Hur klarar folk av det? Den där konsten att bara slappna av och göra ingenting. Vara helt avslappnad utan en tanke i huvudet. Var lägger dom tankarna någonstans under tiden? Och försvinner dom bara eller kommer dom tillbaka igen? Om det fanns ett skåp med hänglås där man skulle placera sina tankar och känslor så hade jag inte tvekat en sekund på att skaffa det. Oavsett pris, storlek, om det var fult och stökigt. Jag skulle ha skaffat mig ett. Mina tankar förstör mig. Tänk att bara lägga ifrån sig dom och så finns dom inte mer. Eftersom dom är frånlagda så vet du inte ens om deras egentliga existens. Då hade livet varit härligt. En dans på rosor, och jag hade somnat in lugnt om kvällarna med ett leende på läpparna. Jag hade njutigt av denhär solbeklädda dagens lyckorus, istället för att befinna mig hemma i min äckliga lägenhet som bara skriker ut ordet ÅNGEST! Sen Kira flyttade så har jag inte varit hemma, jag har inte orkat. Jag har tagit mig innanför dörren och försökt påbörja något projekt som att bädda rent i sängen. Städa bort hundhår. Eller skura i badrummet. Men inget har blivigt ordentligt gjort, för jag har inte orkat vara kvar i lägenheten tillräkligt länge för att ta tag i det ordentligt, så jag har lämnat de påbörjade projekten oklara och lämnat stället. Idag har jag tvättstugan, så nu är jag här i min lägenhet och vantrivs. De påbörjade projekten är nu avslutade. Och lägenheten ser åter igen ut som ett hem och inte som ett bombnedslag. Äcklet är kvar för det har ju en tendens att aldrig lämna mig och min bostad ifred, men det ser i alla fall okej ut här. Men nu känns det som att jag städat bort Kira. Jag saknar henne, min lilla plutt. Det är så tomt här. Var är du någonstans? Var är ditt huvud som annars vilar mot min arm? var är ögonen som tittar på mig med all tillit? Jag har svikt dig jag vet, men det var bäst såhär, det var det väl..