Linn Swartz

jag har minnesbilder från när jag var liten. När jag var sjuk och inlagd på lassarettet. Jag minns att jag inte fick röra mig utanför sängen av engen kraft, jag minns rullstolen och rallyn genom lassarettets källar korridorer. jag minns maten eller det gör jag nog egentligen inte, men jag minns att man fick efterrätt. jag kommer ihåg hur mitt rum såg ut och den stora glasskålen med sugkarameller som jag fick. jag minns hur de varje morgon kom in en sköterska med termometer och saltlösning. ut med det gamla saltet ur kroppen och in med det nya. jag minns att det sved. den lilla slangen i armen med locket som öppnades och stängdes. alla nålstick i fingrarna, och sprutorna i armen. jag minns hur jag skrek, grät och titta bort. utan att jag märkt det var dom klara. jag hade inte känt något, bara gråtit. jag minns att farmor sydde en docka till mig. i min minnesbild är hennes klänning lila med något mönster på. jag älskade den dockan. Hon fick namnet Tina. En av mina skötetskor hette Tina, hon var snäll. hon visade mig hur saker fungerade och när hon satte bandage på mig så fick jag sätta bandage på min tina. Jag antar att lilla Linn diagnostiserade sin Tina med samma sjukdom som hon själv hade, så lilla Linn var aldrig ensam i sin sjukdom, sköterskorna botade Linn och linn utförde samma behandling på dockan Tina. Idag sitter jag här funderar, och undrar vad som hände var är Tina i den lila kläningen nu? Hade varit mysigt att finna dig!