Linn Swartz

det som inte fick lov att hända. det inträffade. skadan i mitt knä som tog bort mycket av glädjen från dansen. skadan som jag klumpgt nog självförvållat gav mig själv vid femton unga år. sjadan som jag trotsade, lurade och undflydde. skadan som jag viste fanns men som inte längre utstrålade någon smärta. jag borde ha vetat bättre men jag hoppade mina spagathopp, felfritt flög jag fram genom rummet, jag flög och det var härligt. så jag fortsatte. om och om igen flög jag. sen haltade jag hem. mitt ben smärtade och kunde knappt bära mig. med förhoppningen att jag idag skulle vakna upp smärtfri med gårdagen som en härlig dröm så somnade jag in. dessvärre var drömmen verklighet. jag hoppa, jag flög och skadan i knäet utövar åter sina metoder för att driva mig mot min smärtgräns...