Linn Swartz

är trött, är väldigt frustrerande fruktansvärt trött. håller ögonen öppna på den nivån det är möjligt. längtar till min svarta avrundade kopp med nybryggt kaffe som tålmodigt väntar på att jag ska anlända till jobb och avnjuta den. idag missade jag bussen, hur surt som helst när det på helgerna bara går en buss i timmen, så kör den för tidigt. jag gick av den första bussen och såg hur min anslutningsbuss rullade vidare på äventyr och kvar ensam på trottoarkanten stod jag och svor tyst för mig själv. i rask takt fick jag vända om och gå hem för att förhoppningsvis hinna cykla ner till tåget. en stressad linn tar upp sin cykel ur källaren och rullar sedan snabbt ner för hälsobacken. den förut så stressade linn sitter nu på lunds central och har hur mycket överbliven tid som helst. nästa buss går om 40 minuter, synd att stället inte kryllar av nybädade mjula, varma sängar till alla de trötta morgon resenärer som befinner sig i olika nivåer av zombie tillstånd här på de obekväma träbänkarna.. en dag ska jag uppfinna något riktigt klyftigt, men nu ska jag luta mig tillbaka, stirra på klockan och hoppas på att den börjar gå riktigt fort. tjipp!