Linn Swartz

egentligen är dethär inte dag ett. det är dagen innan dag ett men ivern i mig gör att jag börjar idag. så idag är det dag ett. Idag har världens bästa Janjan fixat till mina skidor och sågat till mina stavar så nu är min utrustning fit for fight! Äntligen!! Det står färdigt i hallen och bredvid ligger den packade väskan. Och i sängen ligger jag fylld av förväntan och bara längtar till gryningen. Bilfärden upp kommer ta tid och antagligen kommer näringsintaget bestå av onyttig hamburger kedja mat. Men alla timmarna i bilen kommer passera och sen är det jag och skidorna och snön, vi ska smälta samman i en fin harmonisk framåtsusande vindpust!

dag 2:

kl 07.02

Idag är den riktiga dagen! Sitter ihopkrupen i en bil är trött och kan inte bestämma mig för om det är varmt eller kallt. En gång idag har bilen fått vända tillbaka hem för att jag råkade glömma något.. Men det är faktiskt inte bekvämt att åka flera mil skidor utan remmar på stavarna. Så snabbt fick jag springa ner i källaren och montera av dom från sommarstavarna. Det hade varit illa om jag kommit på det för sent. Då hade det infunnit sig en sur och besviken Linn. Tur att jag har mig själv som håller ordning på mig.

09.00 jag måste uppfinna ett piller som man ska ta och som sen föehindrar kissnödighet i upp till 24 timmar. Så att när man reser så tar man sig en liten tablet och sen slipper man undan dessa ofentliga toaletter. Dom är nog den största nackdelen med att transportera sig själv långa sträckor.

09.47 TRÅKIGT!! är vi inte framme snart? hur länge kan man egentligen åka i en bil..?

09.48 Det pratas med värden i telefon. Än sålänge är hon lyckligt ovetande om vår tidiga ankomst. Hon förväntar sig att se våra fula tryne på fredag kväll Och det verkar som att planen om våran tidiga ankomst och vårat framhoppande suprice på hennes arbetsplats kommer lyckas. Hon är ju helt övertygad om att vi är hemma och packar och sånt. Så bäst för henne att hon blir glad ikväll, och har bakat kakor! Nu ska jag bara fördeiva tiden i bilen utan att döööö..

12.21 Hur kul är det egentligen att åka bil?? svar typ inte alls! Jag har kommit till insikten att det nog inte är en aktivitet för mig. Får helt enkelt finna mig ett annat fritidsintresse..

12.37 Elisas strömmar ur högtalarna så det är skönsång på högnivå i bilen. Kilometermätaren passerade precis ett stort antal åttor och jag dricker coca cola zero.

Om en stund tänkte jag se om jag kunde skaffa mig ett liv. Det börjar bli dax..

12.48 vädret mulnar men resn ljusnar! Just precis nu har vi kört exakt halva vägen, så nu börjar nedräkningen

16.50 Bilen står still! Alltså inte för att vi kört in i en snödriva eller så utan bara för att vi pausar lite.. Det är tjugoen mil kvar så målet är i alla fall närmare innom sikte än vad det varit tidigare. Vill bara komma fram nu så att jag kan göra ingenting. Att göra ingenting utanför bilen är betydligt bättre än att göra ingenting i den..

18.02 chaufören: fan va folk kör konstigt här uppe. För helvete!! sen kommer upptäckten att vi kör på fel sida och åt fel håll.. Men alltså i skåne har vi vänstertrafik...

18.37 Det är bråk i bilen.. Kommer vi inte fram snart så vet jag inte vem som tar ansvar för säkerheten..

20.28 120 mil hemifrån sitter vi i ett parkeringshus, vad gör vi här?

20.52 då vi missade inpasseringstiden till äventyrsbadet med typ inga minuter så måste vi nu vänta till halv elva då våran värd har städat färdigt basängerna och kanske upptäcker våran misslyckade surprise.. Vi har förflyttat oss till en nattöppen restaurang där vi blev bjudna på gratis kaffe. Det gillas!

övertröttheten har tagit vid så just nu är allting roligt, tråkigt, eller bråkigt.. jag försöker skriva men kan inte koncentrera mig för chaufören tittar med hundögon på mig och kallar mig för lilltoan. Jag gillar inte hur hon talar till mig så snälla va tyst.

00.24 egentligen är detta dag tre, Men eftersom jag inte somnat och vaknat än så är det fortfarande tvåan.. Har i alla fall instalerat mig i mitt nya tillfälliga hem. Klätt mig i pyjamas och bäddat ner mig i extrasängen. Myspys och tröttheten kommer vinna, snart smnar en utmattad Linn. Men vår suprice var i alla fall lyckad, Mias vidöppna mun gav alla svar!

Dag 3 17.33. En välbehövlig natts sömn på en skranglig resesäng som hade en väl inlvad tendens att låta knirr knarr knirr knarr vi vareviga minimala rörelse. Om rörelsen råkade vara av den större graden så lät den mer KNIRR KNARR KNIRR KNARR KNIRR KNARR på en nivå så att grannarna kom ner och bad oss hålla party någon annanstans eller bjuda in dom. Men jag drömde drömmar om att blogga, jag kände att då hade skrivandet gått över en gräns och snart är det dax att skriva in sig på avvänjning.. Lägenheten där vi bor ligger på ett berg, nedanför berget ligger staden.

För att ta sig dit behöver man bara gå utanför dörren och sen kasa.. staden utforskades. Kylan här är bitande, Det är nästintill omöjligt att vistas utomhus utan att förfrysa känsliga kroppsdelar. Så skönt att det finns badkar fyllda med varmt vatten.

När mörkret började träda in över markerna så kunde jag inte hålla mig längre. Måste få åka längdskidor nu! Spåren ska beträdas imorgon, men jag är inte utrustad med tålamodets egenskap av att vänta, jag behövde åka och jag behövde åka nu! På med skidkläderna och ut i mörkret, en fotbollsplan eller vad som helst skulle duga bara jag fick känna på känslan av mina skidor mot snön. Jag åkte på gatan bredvid de slirande bilarna. Jag blev omkörd av gående och mina händer drabbades snabbt av känslan att de skulle knäckas och ramla av. Av med skidorna på med sura munnen och tillbaka in i värmen. Imorgon ska det bli riktiga spår. Imorgon är det värt att frysa imorgon blir jag snart varm av min egen ansträngning att ta mig frammåt. Imorgon, jag längtar till imorgon!

Dag 4

19.07

Jag är helt död! Kroppen är slut och trött och har frustrerande svårt för att andas. Vem i ... uppfann kylan? Det är inte humant att leva i denhär kölden. Imorse drog jag med mina brudar på deras livs första längdskidsåkningspass. Spåren var jättefina, Vädret var jätte fint och värmen i kroppen exicterade inte. Tyvärr så åkte vi inte så långt för det gick helt enkelt inte. Men tills imorgon ska jag ha kommit på ett sätt att förvara händer och fötter under åkningens gång. Det fungerar inte att ha noll känsel, man kan faktiskt skada sig. Imorgon ska jag åka ensam. Jag ska i alla fall försöka ta mig frammåt en bit. Jag är verkligen inte bra på dethär, så jag undrar vad jag egentligent tänkt på när jag sagt att jag ska åka vasaloppet... Men det är ju sjukt roligt att åka när det går bra. Men nio mil känns faktiskt ganska orealistiskt.. Efter skidåkningsmeterna så tog vi oss till äventyrsbadet, provade på varenda vattenrutchkana. bubblade bubbelpool. Gick sen in i spat för att känna på den relaxade stämningen. Så tråkigt det är att försöka slappna av.. Men det fanns en saltvattenpool, man bara flöt omkring, det var faktiskt lite nice Nu ligger jag nerbäddad i min resesäng och äter tonfisksallad och dricker kaffe. Ögonen går i kors och armarna är möra.. Varför köpte jag inget godis? det hade varit så gott..

Dag 5.

kl.09.55

BESVIKELSEN av minusgraderna. Tiggde skjuts ut till spåren idag, kom dit och fick vända och åka hem igen. Det är för kallt ute så man får inte lov att åka. Tydligen förstör man sig för resten av livet om man åker nu. Jag vill bara få åka. . Egentligen vill jag bara sätta mig ner och låta tårarna rinna. Ska det vara så satans svårt att bara få åka? Det är ju allt jag vill. Det är ju därför jg är här. Jag vill susa fram i de fina spåren på mina nya skidor. jävla fucking kyla!

23.15 Grymt. dagen blev grum endå! bad och spa och mat och vin och självklart ett nackenbad inför flertalet åskådare, men har man sagt så får man inte banga. Det var bara till att slänga handduken och lägga sig i snön.. kallt var det och ärligt ganska så genant. Men när jag sa att självklart ska jag kasta mig i snön så var det fyra åskådare. tre av dem mina vänner och den fjärde en halvsovandes naken man som låg i sin ensamhet långt in i bastun. När jag kom ut i snön kom folkstormen. helt plötsligt skulle hela badets besökande infinna sig i bastun och ledvis passerade de förbi mig. Lite chekt försökte jag få med de främmande människorna i min plan av nacken snörullning. Men ingen nappade på förslaget. Så tyst räknade jag ett två tre sen ner i snön och kvickt in i bastun där jag vackert bugade åt de fullsatta läktarnas stående ovationer.

00.00

Kvällen avslutades fint med god mat, vin härligt sällskap och partytrix.. Fast kudden är min bästa vän ZZzzzz...

dag6.

08.19

känslan av att vakna upp och inte vilja det. Har kaffet i min norrländska favoritkopp och bara undrar vad som är meningen med att gå upp. Kaffet blev inte änns gott. But still it is coffe, so I drink it! 

10.36 Jag är så mycket bättre på att köra bil än vad jag tror att jag är. Skåningen har kört på vintervägar och konsten att köra i norrland är bemästrad. Man måste lära sig att se andra tecken än de man är van vid. Tillexempel så måste man leta efter övergångsställskyltarna vi sidan av vägen och inte stanna vid de vita linjerna på marken. Det finns inga vita linjer på marken. Hela marken är vit. Stopplysena är fruktansvärt lätta att missa och har lärt mig hur det känns att tvärbromsa på is och snö. Är man bara uppmärksam så löser sig det mesta , och det var faktiskt inte så läskigt att köra som jag först trodde när jag satte mig i bilen. Det var bara att hålla fast i ratten och gasa.. Fara? jag skrattar faran rätt i ansiktet... ha ha ha ha..

12.04 Tur att Linn känner Mia. Tur för Linn att Mia är utbildad massör. Linn är lyckligt avslappnad efter den sköna beröringsstunden. Men fy farao vad ont det gjorde att bli utdragen i axelmusklerna. Bäst för henne att det hjälper så plågad som jag blev.. Nu kaffe dax, snart har allt det svarta runnit ner i kannan, Härligt! 

18.09

Prayers for bobby. Varför har jag inte sett den förut? Vilken film! Har precis stängt av datorn, men kan inte sluta gråta. Längesen jag blev så berörd av något. Så sjukt fin och jag rekomenderar alla att se den. Eller beodrar! Den är värd det! Den ska ses. Och jag önskar er alla att bli berörda och känna något.. Känslan i mig nu eftetåt alltså, Jag vet egentligen inte vad det är jag känner, Men det är uppror och stormar i mig och tårarna bara rinner ner för kinderna.. Så Se den!

Dag 7.

08.46

Morgonsegheten som vägrar släppa taget om en. Sitter vid köksbordet i min ensamhet. Äter frukost och dricker kaffe. Understället är på för när jag piggnar till ska jag minsann åka längdskidor. Kanske kommer jag förfrysa, kanske inte. Men faktum kvarstår att det går inte att åka 120 mil upp i Sverige med ett enda stfte att åka skidor. Och sen komma hem tomhänt.. Det vill säga med samma mil antal på skidor som man hade när man for upp. Men först ska frukosten ner. Det tar sin lilla tid när kroppen är full av seghet. Smakar en ny filmjölk. Banan lime. Faktiskt riktigt god! Extra gott också då jag har färskakivad banan i också. Till det är det knäckebröd med avocado och den stora koppen kaffe med mjölk

. Mia var förvarnad innan vi kom att det skulle gå åt mycket kaffe. Dock hade vi inte samma uppfattning om mycket, så igår när hennes två packet var tomma fick jag snällt sätta mig i bilen, slira bort till ica och inhandla nytt. Men kaffe alltså, ack detta kaffe...

13.27 Sitter hopkrupen i bilen. Resan går mot Stockholm därifrån tar mig tåget till Lund sen bussen ut till jobb. Jag är alltså påväg tillbaka till mitt liv. Idag fick jag uppleva norrlands riktiga jag. Idag var det bara minus nio grader så jag klädde på mig och tog mig till spåret. Jag åkte jag njöt jag älskade det!