Linn Swartz

Dag 1:

Jag en övergiven katt. Jag ser hur de går på morgonen, inget konstigt i det. Dom lämnar lägenheten näst intill varje morgon, så jag vet nog att det inte är värt någon ansträngning från min sida. Dom kommer tillbaka det gör dom alltid. JÄÄÄSP, jag vänder på mig på mattes sida av sängen och fortsätter min skönhetssömn. Är man som jag en fin katt av rang, då är sömnen väldigt viktig, så jag sover vidare

Nyckeln sätts i dörren. Jag springer till hallen för att möta dom, jag viste det, dom kom tillbaka det gör dom alltid. Nyckeln vrids om på helspänn står jag, nu, nu, nu öppnas dörren och mjaouooo… besvikelsen sköljer genom mig. Det är inte dom, utan det är dendär andra, den som kommer hit ibland och pratatr med mig med sin fåniga röst som om jag vore ett barn. Jag är inget barn jag är en katt. Så i protest går jag in under bordet. Nu tänker jag stirra på henne. Stirra tills hon går, ut ur min lägenhet.

Tiden går, varför är hon kvar, jag stirrar och stirrar med min mördarblick. Kanske har den tappat effekt, eller så ger hon mig inte tillräckligt med uppmärksamhet för att riktigt hinna uppfatta ondskan jag lägger i den. Då så dags att byta taktik. Anfall, rakt upp i hennes knä hoppar jag med målet att hon ska resa sig upp skrika sprattla och bege sig härifrån, mitt revir lämna det ifred. Men det hände inte, allt gick fel, vafan varför klappar du mig, ååå sluta klappa mig, nu, genst, lägg av.. eller vid närmare eftertanke så fortsätt, brrr, brrr,brr ganska skönt endå, jag tror att jag lägger mig här en stund och njuter av tillvaron. Så inkräktare, du kan väl få stanna en liten stund till då..

Dag 2:

Idag har jag fått en påse. Vad mer kan jag säga än att jag är en lycklig katt. Idag är det jag och min nya påse mot världen. So bring it!

Dag 3:

Fortfarande inget spår av matte och husse. Jag börjar känna igen det. När den där Linn dyker upp titt som tätt så kan det dröja länge innan dom är tillbaka. Jag ska bara tacka för att jag den här gången är i mitt eget hem, med mina bekanta dofter, toan står där den ska. Jag hittar till min mat med förbundna ögon och jag behöver inte kallprata med den där irriterande stmpande saken med groteskt långa öron. Alltså allvarligt vem har egentligen så långa öron? Det är ju löjligt! Nä töntar hör inte hemma i min fina väl valda bekantskapskrets. Nu ska jag återgå till min påse. För tillfället är den min absolut bästa sak.

Dag 4:

Människor alltså. Jag förstår mig inte på dom. Ena stunden så brer dom ut sig i soffan och eftersom det ser väldigt skönt ut så smyger jag mig upp i knäet.

-brrr, brrrr.. klappa mig, mjaou…. Spinn, spinn, spinn… men trots att hon gör ingenting så får jag bara en lite fjuttig klapp på huvudet. Världelöst! Så jag puffar litte, stryker mig lite.. men icke. Hur svårt kan det vara egentligen? KLAPPA MIG! Okej en liten klapp till, tack. Jag ger upp rullar ihop mig till en boll och stirrar surt ut i luften. Men sen från ingenstans så får människan energi, puttar bort mig rusar runt i lägenheten och sen puff, borta! Jaha, så det fanns det energi till, men inte lite mys och kjel med mig. Jag är ju faktiskt världens mysigaste katt, så ta vara på det!

Dag 5:

Jag sov mig igenom dagen i väntan på hennes återkomst. Men nu har dagen tagit slut och mörkret åter fallit utanför mitt fönster, och jag är fortfarande ensam. Alltså om hon inte tänker komma tillbaka idag så tar jag dubbelsängen.

Dag 6:

Hon är inte här, nu är jag rasande, sur, arg, besviken och lessen på samma gång. Såhär länge vill väll ingen behöva vara ensam. Hon ska minsann få ångra att hon lämnade mig. Såhär tolererar jag inte att behandlas. Jag är en raskatt, jag förtjänar dyrkan och respekt!

Så nu tänker jag gå och lägga en stor bajs i hallen precis innanför dörren. Sen tänker jag stå gömd bakom Byrån tills hon kommer och beskåda när hon trampar rakt i den. HA, det är precis vad jag tänker göra. Hoppas bara att hon har nya gärna vita och gärna dyra skor på sig. Allt ska förstöras allt. Sen kommer hon förstå att aldrig mer lämna mig ensam av rädsla för att bli utsatt för mina genialiska hämndaktioner.

Allti i planen är utfört, nu återstår bara väntandet. Vem har föresten sakt att man måste vara vaken när man väntar? Jag sover in henne, så att mina ögon verkligen är utvilade nog att beskåda när planen går i stöpet.

Planen misslyckades. Hon upptäkte min groteskt stora hög innan hon trätt över tröskeln. Rakt över klev hon. Sen städade hon snabbt upp efter mig utan ett ord, hon blev inte änns arg på mig. Inget. Bara borta. Vilken totalt misslyckad plan. Men hon kom i alla fall hem. Nu är hon här, jag studerar henne samtidigt som jag anteknar i dig kära dagbok. Hon har börjat släcka alla lamporna, så jag förbereder mig på mys. Den finns en viss mage på vars topp jag planerar spendera natten.

Dag 7:

Jag har tröttnat på min påse! Hur kunde jag tycka att den var det bästa som fanns? Den är ju svin tråkig!

Dag 8:

Det är morgon. Det är tidig morgon. Linn har gått upp, hon väsnas och jag försöker sova. Dumma människa visa lite respekt. Alla hoppar faktiskt inte upp ur sängen på morgonen. Vissa av oss har faktiskt haft nattliga partyn med gardin snörena och precis intagit sängliggande läge. Dessa vissa behöver faktiskt sova nu, så snälla.. VAR TYST!

Dag 9:

dagen spenderad på pianot. jag vet att det är mitt piano, jag har fått det. och husse har bäddat så fint till mig ovanpå alla tangenterna, så nu ligger jag här, chillar och hårar ner. tvättar tassen, chillar, sover, hårar ner, sover, hårar ner, funderar, sträcker på mig lite, vänder mig, och hårar ner.. livet är härligt!

Dag 10:

Mjau, om jag ändå ätit räkor. Vilken lyx katt jag hade varit. Men nä jag är kräsen och håller hårt på min diet.

Dag 11:

Det regnar ute. Ett tag följde jag vattendropparna på rutan med stort intresse. Men då jag insåg att dom var på ett avstånd för långt bort för att vidröra med tassen så kröp jag in bakom gardinen och fann mig ett annat intresse. Slicka lite lätt på svansen kan också vara väldigt roande.

Dag 12:

Hon försökte ge mig godis. Förstå.. GODIS, JAG? Skulle inte tro det va tösen.. Kasta du dina gröna små äckel saker på golvet, jag tänker inte änns titta. Som straff får du plocka upp dom själv. För jag, jag stannar minsann här på säkert avstånd.

Dag 13:

Börjar tycka att väldigt många dagar har gått nu sen matte och husse gick ut genom dörren. Min låda töms och mina skålar med vatten och mat fylls, så jag har det bra. Men en liten saknad känner jag allt. Ligger på stolen i hallen, för skulle dom komma nu så är jag nära. Då kan jag öppna munnen och kraksa fram ett trött hej direkt.

Dag 14:

Harry Potter i all ära. Fast dendär ormen är aningens läskig. Det finns en risk att den äter upp mig. OMG tänk om den äter upp mig. Går nog och lägger mig någon annanstans, Linn får faktiskt se slutet själv idag.

Dag 15:

Ensam… Fortfarande ingen matte och ingen husse och nu inte heller någon Linn. Alltså MJAU jag är ensam, kom och klia mig lite bakom örat tack!

Dag 16:

Nyckeln sätts i låset, Snabbt nu tar mig mot hallen. Det är DOM! Heeeeeeeeeeeeej! Matte, husse som jag saknat er, var har ni varit så länge?  Linn har varit här och…. Prat prat prat.. Jag pratade tills jag kännde att dom inte lyssnade längre, då pratade jag lite till. Sen avslappnad la jag mig ner. Mina fina är hemma igen, allt är som vanligt, och jag mår bra nu!

// Tassavtryck