................
Skriks rakt ut i mitt tomma kök sedan dras sladden ut ur uttaget fort så in i (censur) och datorn nästan kastas bort till vasken samtidigt som jag försöker slita ut batteriet innan något sprängs i bitar och alla mina hemlighetsstämplade arbeten går åt intet. Men medan jag febrilt och utan någon större lycka trycker och drar i ungefär allt på datorn så stänger den faktiskt av sig själv. Hoppas den går att starta igen hoppas den går att starta igen snurrar runt i mitt huvud med en undertext av. (censur) jag skulle ha tecknat den där försäkringen, (censur) jag skulle ha tecknat den där försäkringen, men efter ett mycket noggrant avtorkande och ett hopp om att datorn inte skulle klibba ihop av sockret i drycken, så trycker jag försiktigt på startknappen, och tar ett steg tillbaka. Den kan ju fortfarande sprängas. Med alla nerver på helspänn inväntar jag det där härliga ljudet som bevisar att datorn är uppstartad. Och det kom. Dudududu... härligt. Jag bestämmer mig för att skaffa en extra hårddisk där jag alltid ska spara allt som jag vill ha backup på fall något skulle hända. Men det kommer nog inte att ske, inte heller kommer jag aldrig mer dricka eller äta vid datorn, för det kommer jag med största säkerhet absolut göra igen. Men varför? Hur korkad får man vara att man tänker utsätta sig för den fruktansvärda paniken som infann sig efter att glaset vält en gång till? Svaret är egentligen gaska enkelt. Jag har redan glömt bort den.
