Linn Swartz

känns som igår jag satt och läste på mjölkpaketen om hur fint det är att se kossorna släppas ut på somarbete, hur glada dom är och vilken glädje att få se dem glädjas där de skuttar omkring i sina grönskande hagar. Idag läse jag på mjölkpaketet att nu är minsan kossorna installade igen. spilta upp och spilta ner står de nu idislar och antagligen drömmer de sig bort till sin sommarhage. bara att hoppas att tiden i spiltan ska passera lika fort som tiden i hagen så att de snart är där igen. utsläppta på bete. fria att röra sig, stå äta ligga äta mua mot världen...

man kan säga att kävlinges kalla station är lite som ett andra hem för mig. Jag spenderar nog minst lika mycket tid här som jag gör i min lägenhet. Vi är bondisar nu stationen och jag. fast hemma finns det mjukiskläder, gosiga täcken, skön säng, varmt te, här finns det spottloskor, träbänkar, kyla och cigarettfimpar.. jag måste ta en stund och fundera över vilket jag egentligen föredrar.

jag har minnesbilder från när jag var liten. När jag var sjuk och inlagd på lassarettet. Jag minns att jag inte fick röra mig utanför sängen av engen kraft, jag minns rullstolen och rallyn genom lassarettets källar korridorer. jag minns maten eller det gör jag nog egentligen inte, men jag minns att man fick efterrätt. jag kommer ihåg hur mitt rum såg ut och den stora glasskålen med sugkarameller som jag fick. jag minns hur de varje morgon kom in en sköterska med termometer och saltlösning. ut med det gamla saltet ur kroppen och in med det nya. jag minns att det sved. den lilla slangen i armen med locket som öppnades och stängdes. alla nålstick i fingrarna, och sprutorna i armen. jag minns hur jag skrek, grät och titta bort. utan att jag märkt det var dom klara. jag hade inte känt något, bara gråtit. jag minns att farmor sydde en docka till mig. i min minnesbild är hennes klänning lila med något mönster på. jag älskade den dockan. Hon fick namnet Tina. En av mina skötetskor hette Tina, hon var snäll. hon visade mig hur saker fungerade och när hon satte bandage på mig så fick jag sätta bandage på min tina. Jag antar att lilla Linn diagnostiserade sin Tina med samma sjukdom som hon själv hade, så lilla Linn var aldrig ensam i sin sjukdom, sköterskorna botade Linn och linn utförde samma behandling på dockan Tina. Idag sitter jag här funderar, och undrar vad som hände var är Tina i den lila kläningen nu? Hade varit mysigt att finna dig!

jag längtar efter en hund. jag saknar kira och jag saknar Indra. Mina fina små pluttar. jag saknar träningen, jag saknar promenaderna. jag saknar glädjen dom spred och tryggheten som de gav. en hund är alltid där för dig, ge den allt den förtjänar och du får mer tillbaka. den delar dina tårar, den delar din glädje. För hunden är du det bästa som finns. 

ännu har jag inte varit ledig ett dygn men följande saker har jag lungt hunnit med mitt i allt annat som jag gör parallellt och som i sin tur görs något parallellt på. mitt i det som jag egentligen gör.. jag har sattihop ikea fynd, och mublerat om i alla mina garderober och lådor. gjort en regäl storstädning hos min inneboende Oliver, som finnt försökte hjälpa till genom att hela tiden vara ivägen. :p så har jag slagit mig ner i min blåa puff och njutit av ett avsnitt så mycket bättre. ätit ost på kex och lagat en sorts gryta, som blev mycket god och räckte till hela åtta matlådor. bulguren räckte dock inte så fick snällt ställa mig och koka lite mer. så sov jag mig igenom natten, vakna upp med undran vad jag skulle göra av dagen. frukost följt av storstädning. följt av cheescake bakning, följt av cornköttbullslagning som faktiskt lyckades :) nu sitter jag i ett av skånetrafiken ägt färdmedel som tar mig mot Jenny och fika :) härligt!

så ligger jag här, ner bäddad i min säng och bredvid mig har jag en liten bedårande sovandes Edwin. Finingen har undersökt hela lägenheten nogrant, dvs kollat alla skåp, testat shampot och upptäkt de oexcisterande hasparna till matförråden.. ;) men finingen har också skopat upp mat till kaninen, klappat på den, pratat med den och försökt få den att förstå vad ta mig leken går ut på. här har alltså edwin och kanin sprungit runt i lägenheten och jagat varandra... men myst har dom också hunnit med.

så har man passat dom finaste killsen ever. mat, bad i kallvatten, bus mys och läggning.. moster älskar sina små pluttar!

funderar på att skaffa mig ett nytt yrke som stalker.. en sak är klart. den som faller offer för min stalkerhet måste vara en kändis. sen mer noga hur jag ska gå tillväga det är ett öde ännu inte uttänkt. Men stalkar man en kändis så är det ofta av en känsla av falsk kärlek. också kallad kändiskåthet! så att svartklädd stå dold i mörkret och bara glo, det är ingen metod för mig. jag tänker mig mer, redugering av facet massa fina kläder och en strävan efter att få komma så nära kändisen som möjligt! helst ska mitt offer känna till mitt namn och mina handlingar och av artighet behöva ställa upp på bild brevid mig efter varenda spelning. min kändis vet att jag är där. men min kändis vet inte vad jag gör med alla mina foton av oss två. hade nog varit spänmande ändå. nu ska jag bara hitta någon att bli besatt av, sen ska jag ge upp den frua viljan i mitt liv och stalka runt på turne...

och jag gillar godis! vem har egentligen bestämmt att godis inte är bra? ändra regeln genast, godis är toppen. man kan livnära sig på det. man blir mätt, man blir glad och fylld av energi. och man går upp i vikt! så var ligger problemet? är godis! njut! må bra :) glöm inte bort de regelbundna besöken hos herr och fru tandläkare bara...!

............................

09.26 dagens första kaffe avnjuts fast det är inte vanligt kaffe, det är en härlig latte! dessvärre är det en nybörjar latte. det tog så lång tid för den stackars stressade tjejen att göra den så den hann kallna. Men tur för mig så gav hon mig alldeles för mycket skummad mjölk. jag hörde hur hon fick en tillsägelse när jag gick. men Alla måste börja någonstans, om en vecka är hon säkert ett självständigt proffs! 

back to work, tack grandma för min curlade matlåda :)

 

 

Kom ta min hand, vi ska vandra längst en sluttning du och jag. Vi ska upp på det höga berget bara för att ta oss ner. Gemensamt ska vi kämpa, luta oss tillbaka för att inte falla. Vi ska kämpa oss ner. Vad händer när slutningen är slut? När vi kommit till bergets botten, då klättrar vi inte upp igen. Toppen kan bara upplevas en gång, den första magin den kommer aldrig tillbaka. Så vi kämpar oss nerför, nerför sen står vi still. Stilla vid bergets fot. Du och jag, motgångarna är bakom oss, framför oss är det slätt. Åvanför oss är tjusningen. Men för vår syn så finns det inget..