Linn Swartz

depression, ångest, harmoni, lycka, kärlek, svek, missär, fjärillar, gemenskap, ensamhet, utanför, tro, hopp, fall, ljus, eld, storm, magi, pirr, förtroende, ängslan, återuppbyggnad, samtal, självrespekt, självförakt, egoism, gåvor, hjälpsam, godhjärtad, vinn, ge, älska, få

tjejen på pressbyrån som jobbar där typ varje gång jag är där och som alltid är jättetrevlig. idag blev hon min nya idol. alla människor med brist på respekt borde handla av henne för hon sätter dit en. underbart! men seriöst människor hur svårt är det egentligen? visa respekt för dina medmänniskor. även personen bakom kassan är faktiskt en riktig människa med känslor inte en person som finns där för att du ska beservissa och tro att du är överheten...

hej jag heter linn och jag har köpt en kanin. han heter oliver och är söt. idag ska jag leka med min kanin i gräset. jag tror att han blir glad då. hej då

nu har jag spenderat alla dagens gångna timmar med mina fina små systersöner. Dom har mitt hjärta, jag smälter...! puss på er världens finaste små pojkar <3

Det var inte meningen jag ska börja tänka mig för..

vi är alla arbetsmyror som sliter i stacken under myrdrottningen. men vilken av myrorna är det som gör honung?

Det hämtas ut en ful alldeles för stor tröja med anvisningar om att tröjan måste bäras under loppets gång. Egentligen var tröjan kanske inte ful, utan det var storleken och formen som skapade fulheten. Men i vilket fall var jag tvungen att beklä min kropp med detta plagg. Trött med värsta dunderförkylningen och fullproppad utav läkemedel och med tröjan på beger jag mig ner mot dunkers dunkla kulturhus där uppsamling ska ske innan startskottet skjuts och ivriga människor rusar iväg benägna om att komma först i mål. Mitt enda mål var också att komma i mål men målet var som sagt mitt enda mål, absolut inte tiden. Att tuppa av och bli hämtad av ambulans ingår inte i min bild av en perfekt spenderad lördag. Och i mål kom jag nöjd med min prestation efter förutsättningarna var jag duktig. Tiden kanske inte blev den bästa som sagt, men jag gick inte ett steg under hela milen  Besvikelsen infann sig stundvis då jag såg mig omkring och upptäckte hur många löpare det faktiskt var som inte hade sin vita tröja på. De stack ju ut ur mängden där de kom i sina färgglada egeninköpta löpartröjor. Men vilken dålig stil! Står det i anvisningarna att tröjan ska bäras, så ska tröjan faktiskt bäras! Fast jag har en av dessa tröjligistsvikare att tacka för mitt tempo under rundan, efter första kilometern så hamnade jag bakom en blåbeklädd tjej som enligt mig höll ett behagligt tempo. Så jag följde i hennes fotspår och låg två meter bakom mest hela tiden. Om det egentligen berodde på tempot eller på den fina lilla rumpan det kan jag inte svara på. Men det fungerade som motivation framåt i alla fall. För aldrig förr har jag väl behövt pusha mig själv i den utsträckningen för att klara av något som jag egentligen inte har lust att utföra. Jag brukar helt enkelt inte utföra det som borde utföras om inte känslan för att utföra det finns där. Så det var väl egentligen den största vinsten av alla, att få känna kämparviljans krafter slita tag i mig och föra mig framåt. Psykets påfrestningar var i betydligt större grad än kroppens trotts att det var kroppen som led av inkräktande virus i sin strävan att förgöra. Vid 7kilometer avklarade, hade jag hållit ett behagligt tempo länge nog. Jag drog om blåtjejen och sprang vidare mot nya utsikter. På tiden 55,37 sprang jag i mål. Både nöjd och inte nöjd. Men de gratis tuggummina som delades ut på torget piggade upp humöret, så tuggandes gröna tuggummi med öppen mun begav jag mig hemåt för att avnjuta en lång varm dusch!

Att vara hemma och sjuk är verkligen inte bra för mig och mina kolesterolvärden. För vad gör man när man verkligen inte orkar göra någonting alls? Jo man proppar i sig onyttigheter till man mår om möjligt ännu sämre. Allt för att få tiden att gå. Det är gott till en början, men utvecklas sakta till ett sjukligt begär svårt att stoppa. Trots att man inte längre vill äta så fortsätter man att stoppa in sakerna i munnen en efter en. Undrar hur många varv pilen på vågen hade snurrat om jag haft en att ställa mig på. Nä dags att bli frisk kanske?

Solen bländade mig i mitt uppvaknande på morgonen. Satans rullgardin lär dig hålla tätt! Med stängda ögon sträckte jag ut mig i sängen kanske om solbrillorna hittades skulle jag lyckas somna om någon timme till. Det lättaste hade varit att bara lägga sig under kudden istället för på den, men då uppstår det ganska så snart andningsproblem då kudden har en tendens att blockera luftvägarna med sin bara existens, så alltså mörka glasögon kom fram och rädda min morgon. För att finna glasögonen så måste ögonen öppnas. All kraft riktades mot de två luckorna och sakta öppnades dom, synen de möttes av var skräckinjagande, hur hade tankarna rullat runt i huvudet när de beslutet togs? Klänningen var vit och klänningen var lång. Klänningen var fullt utsmyckad av volanger i alla dess olika former som var fastsydda i klänningen på de mest udda ställen. Och självklart var den stora rosa rosetten där, fastsydd med perfektion mitt på rumpan. Men gärningen behövde utföras så trovärdigt som möjligt. Om bluffen genomskådades skulle slaget vara kört. Det krävdes offer och det krävdes offranden. Det krävdes att klänningen bars upp med sådan elegans att skammen över att behöva bära den inte anades av de kritiska blickar som skulle riktas alla åt mitt håll. Ångern spred sig genom min kropp i en takt aldrig förut kännbar. Men nu kändes den, svedan den efterlämnade och de ständigt pulserande ringande signalerna i huvudet. Nu var det nära, stunden nalkades då hela min värld med hjälp av ett enda ord totalt skulle vändas upp och ner och från och med att ordet uttalats skulle ses ur ett helt annat perspektiv. Det skulle inte längre vara bara jag. Det skulle vara vi. Och det skulle vara mot min egentliga vilja. Det fanns bara en sak att göra, offra sig själv för att tillfredställa någon annan. Ett offer för mångas fortsatta lycka. Så jag satte mig upp, la benen över sängkanten och tog så det första steget därifrån. Nu gällde det inte andra, det gällde mig och för första gången någonsin lät jag egoismen inom mig segra..

Så kom då dagen när loppet inföll precis som jag ville ha det. Eller ja precis är kanske ett lite starkt ord, ungefär som exakt det fungerar inte heller. Men loppet gick som på räls fast på marken, eftersom jag inte är ett tåg så har jag hjulförbud. Starten gick och sicksackandet framåt inleddes i ett inte så snabbt tempo. Men destu längre fram i loppet man transporterades så skingrades folkmassan sakta ut till tunnare och tunnare klumpar utav människor, så sista kilometern var helt i mitt eget tempo utan misslyckade försök till omspringningar av människorna framför. De personer som låg före mig där, dom kunde jag helt enkelt inte springa om för mitt söliga tempo var för långsamt. Men med målskylten i sikte så ökades takten lite, lite och väl över linjen väntade en härlig lagom mogen banan. Rakt ner i magen åkte den. Sen stal min vän ytterligare en banan till mig som drastiskt fick gå samma öde till mötes. Banan krängandet följdes av min sena reaktionsförmåga som gps. Ja jag kan vägen, jag glömmer bara bort att berätta vart vi ska någonstans. Men sivilpolisen kom och stoppade oss, med skräck i blicken vevade vår chaufför ner bilrutan, och ett tyst viskande om att hon hatade poliser. Sen på med charmen och tindrande ögon mot polismannen som stod utanför rutan. Charmen hade inte behövts plockas fram för polisen var redan charmad. Och istället för en böters lapp fick chauffören nu ett nytt nummer inlagt i sin mobiltelefon. Så med ett lyckat lopp i bakgrunden och ett stundande bröllop som gör att jag blir ingift i den blåklädda civilfamiljen så måste jag säga att dagen var ganska lyckad faktiskt. Kompisen fick gratisprodukter till förbanelse, chauffören fick sitt nummer, och jag fick komma först in i mål! Och någonstans i cybervärlden ligger det ett fotografi som spökar… Tjipp!

varför i helvete har dom åldersgräns på läkemedel??? jag är i stort behov av nässprej och fick jag köpa det? NEj för körkortet låg hemma och jag blev nässprejs lös!!! störtlöjligt! och följdfrågan lyder: är det olagligt att köpa ut apotekspreparat till minderåriga? när dom är dåliga ska dom lida då? faan vad sur jag är över denna totalt värdelösa regel!!!!!

Att den här listan som jag snodde och började blogga från p.g.a tristess nu tråkar ut mig så jag vill att de töntiga frågorna ska ta slut så att jag kan sluta svara på dom och börja blogga på mitt eget sätt igen. För dessa frågorna är likadana fast formulerade i olika utföranden, grejen är bara då att svaren blir ju likadana och urtrista.

Då var det 2010

Listan kan göras lång, men ack då den bjuder jag inte på. Men något som fattas mig är förmågan att sätta mig ner med min fantasi och skapa. Det finns helt enkelt inte längre någon inspiration inuti mig och jag undrar var fan den har rest iväg någonstans.

Men alltså seriöst…

Resan kommer att gå till islands otroliga landskap. Efter avstigandet från planet som tagit mig dit så sätter jag mig på hästryggen för det är där som st5örre delen av min resa kommer spenderas. Genom landskapets beundransvärda skepnader kommer häst att föra mig, med paus endast för mat, soveri och avslappnande bad i de varma källorna.

Eftersom jag är skapad av perfektion så ingår det inga fula ovanor i någonting som har med mig att göra. Jag är den som alla vill vara, jag ser ut som alla vill se ut, jag beter mig så imponerande att alla bara måste älska mig! Nej okej då, men man kan väl få drömma lite… fula ovanor är det då de fula ovanor som jag själv uppmärksammar och inte uppskattar men ändå inte kan släppa taget om? Eller är det de fula ovanor som jag inte ser själv men som andra ser och helt enkelt inte uppskattar.. i vilket fall, jo ovanorna jag besitter många…

Drömmarna som kommer till mig fulla med visdomsord och svar på hur jag fungerar kommer jag aldrig ihåg när jag vaknar så därför är jag inte så upplyst. Men dagdrömmarna fulla av surialism och överdrivenhet dom infinner sig i mitt medvetande allt som oftast. . men eftersom det är jag själv och inte mitt inre som hittar på dom så är dom inte specieelt värda eller noga igenomtänkta.. men dom hjälper mig att fly verkligheten.. när någon utav dessa dagdrömmar slår in och blkir verklighet, då ska jag berätta om dem.. men fram till dess så får de små parallella värdarna leva i frid i mitt huvud utan att provoceras av omvärden.

vit mjukiströja och svart linne. ett par korta mörkblåa shorts och under dom ett par svarta tights. det dumma met tights är att dom är så långa. nu syns inte det för det långa är uppdraget i stora obekväma väck under shortsen. så det syns inte men det känns.. det är så korkat att det inte finns tjocka leggins eller korta tajts. för dom tunna legginsen går bara sönder och de tjocka tajtsen går som sagt ner till fötterna.. hur svårt kan det vara att spara lite tyg och göra de tjocka tajtsen två decimeter kortare?? det är ju ett koncept som alla vinner på :). ps, jag har till denna outfitten rosa skor!

den frisyren kommer jag aldrig att få.. men då kommer jag heller aldrig att tröttna på den så då kommer det alltid att vara min oupnåliga dröm frisyr... jag vill att håret ska vara låångt tjockt och lockigt med ett helt eget liv

finns det alltid ett lepsyl.. eller det borde finnas det men ibland har oredan rövat bort dom och då lever jag i uytårkningens leda. ibland har jag ingenting annat i väskan än just lepsylet och om det då är borta så går jag omkring med en väska fylld av eko. Vilket i sin tur känns ganska så väldigt jätte onödigt så då kan jag lika gärna skippa väskan helt, men när jag då upptäcker att jag inte har någon väska så får jag panik och undrar var jag glömt den någonstans...

jag har ett jobb som jag faktiskt tycker om att gå till :) ibland ska man helt ha tur :):):):)

men när hade jag på mig det?

den ska vara fylld av äventyr men endå fri från stress. inga begränsningar och ingen tanke på vardagen som kommer följa. den ska vara fylld av glädje.

jag gillar frukten

kan man räkna in sina alteregon och splitrade personlighets karaktärer som sina bästa vänner? det är trots allt dom som känner en bäst. som går en på djupet och som man aldrig behöver förklara någonting för. Dom vet endå. fast ibland när de olika personligheterna inte har kontakt med varandra så är det ju också svårt att veta... jag lovade att nämna att sara är min vän alltså enligt mig, inte enligt henne själv.. sara är också bara kompis med sig själv och sitt alterego. men det är okej. ibland sätts våra egon upp på playdates med varandra.. men det är lite sådär halvlyckat bara och brukar allt som oftasts sluta i hemska slagsmål.. men efter som egon inte syns så syns inte heller såren. våra egon har det utifrån sett bra och kämpar på om vilket ego som egentligen är störst...

det har kommit ut sjukt många intressanta böcker i pocket just nu... jag vill läsa dom!!!!! just nu läser jag paralellt i fyra olika små romaner.. så måste läsa ut någon av dom först men alltså.... VILL inte vänta!!!! Längtar längtar längtar längtar till nästa bok!!!

fram till nu då.. om jag väntar till ikväll har jag glömt bort vad som hände på morgonen.. jag gick upp ur min säng, min sköna härliga varma säng hur kunde jag svika den klockan 05.45 på morgonen??? snabbt på med mjukis byxor och tröja ner med chippet i skon och en rask promenad ner till badhuset. promenaden blev inte så rask och jag simmade inte en kilometer. men jag tog mig fram fyrahundra meter utan att sjunka till basängens mörka botten. ett snabbt dopp i värmebasängen sen vidare in naken i bastun. bastade så länge att jag fortfarande nu fem timmar senare inte åyerhämtat mig fullt ut.. annyhow jag klädde åter på mig mjukiskläderna la ner chippet i skon och tog en ännu långsammare promenad hem.. väl hemma efter ett femkilometers kämpande så tog jag ut oliver ur buren massa mys och bus( efter det så vilade jag mig en stund, men det är hemligt...) sen tog min lathet över och jag tog bussen ner till stan, nu sityer jag här har inhandlat en stor latte och inte så snart går min buss mot landskrona sååå jag väntar tålmodigt och undrar hur jag tänkte när jag lämnade mitt hem alldeles för tidigt..

vilka ämnen det står i dendär listan att man ska skriva om.. vissa av dom är SKITTRÅKIGA!!!! min kärlek! vadå min kärlek jag har ju ingen. nu fick listan mig att känna mig diskriminerad och oälskad och ensammast i världen. fast jag är inte ensam, jag och min stora pappmugg caffe latte har slagit oss ner på en ful gul träbänk in das knutpunkten och här kryllar det faktiskt av människor... fast verken jag eller min pappmugg känner någon av dom så vi är nog ganska ensama endå.. ensamma i folkmassan.. min kärlek behöver faktist inte vara en person. min kärlek kan vara kärleken som jag ger eller tar emot. den kärleken existerar ju faktiskt.. dock vet jag inte hur jag ger kärlek, jag gör det men hur det upplevs av mottagaren.. tänk om jag lever i mitt eget huvud helt ut, då är det bara mig själv jag ger kärlek till. fy fan vad tråkigt!

vad betyder ordet föda? a. något man stoppar i sig för att stilla hungern och överleva? b. något honan gör för att släppa ut det nya livet i världen?

jag fick aldrig möjligheten under skoltiden att deltaga på matematik lektionerna, då jag var bundis med mattanterna och slavade vid den ångande diskmaskinen. det gällde att öva sig inför vuxenåren så att när de väl inträffade skulle jag klara av dem med bravur.. dock har jag lite problem vid inköpen till hushållet. eftersom jag lärde mig diska istället för att räkna så är jag helt utelämnad till tilliten åt människorna som jobbar i affären och på så vis inte har samvete att lura mig.. det samma gäller syskonskaran, dom finns i mängder hur många fingrar jag ska hålla upp för att visa antal ???? men dock vet jag att det inte behövs mer än mina två händer för att demonstrera...

vad är egentligen synonymen till ordet kärlek? för kärlek är ju så många olika saker.. men i den bemärkelsen som det är meningen att kärlek ska beskrivas alltså i den första. person som fick det att bubblas i magen och tog kontroll över tankeverksamheten så tänker inte jag berätta.. jag är kär i världen och att hänga ut den här på bloggen vore okänsligt. jag blir kär i händelser och intryck... och kändisar såklart;)

något som präglat mig genom livet är det faktum att jag föddes på morgonen. sen dess har jag aldrig lyckats sova ut efter solens uppgång... tror någonstans innom mig att jag föddes stressad och att barnmorskorna stod i fyrstämmig körsång vid min ankomst. för ett aktivt liv präglat av musik det är så jag lever... någon gav mig min första nalle och sen dess har jag inte klarat mig utan djur. djur ger tröst och djur ger glädje.. för vissa utgör djur ( eller as som det faktiskt är då, kvarlevorna från ett tidigare omkringspringande djur) en utsmyckning på väggen eller kanske runt halsen. det är emot mina prinsiper då det i mina ögon inte är värt att ta ett liv på grund av materiella saker och detaljer. fusk är däremot okej. för tillfället bor jag i en skabbig etta i ett farligt getto utanför polisens makt och område. flyttar jag inte snart finns risken att jag kommer börja prata med grannarna, hamna i fel umgänge och bli ligist.. vem vet kanske till och med börja röka... min hall är fylld av skor och jag gillar dom. kanske finns det mer att berätta om mig själv, kanske inte men nu är lunchrasten slut så dax att klä av mig och börja jobba...